If you wish to make an apple pie from scratch, you must first invent the universe.

Titleln till dagens blogginlägg kommer ifrån en låt som bygger på autotuningar av vetenskapsgubbarna Carl Sagan och Stephen Hawking. Förutom att vara fin på ett poetiskt plan och såklart rolig så tycker jag att videon, speciellt den rad som jag valt att göra till rubrik till dagens inlägg, fungerar som en alldeles utmärkt språngbräda för att diskutera kreativitet i relation till upphovsrätt.

Uttrycket “as american as apple pie” kommer förhoppningsvis att kännas  ironiskt efter att ha läst det här inlägget med tanke på att det är just ifrån amerika som lobbymaffian som försöker försvara en globala upphovsrätt för den kultur som eminerar det stora landet på andra sidan havet kommer ifrån.

Hur skulle du göra om du skulle skapa äppelpaj? Jag själv skulle inte begära att kocken skulle behöva anta en så stor utmaning som vår vetenskapskompis Sagan begär. Det intressanta är dock frågan: Hur uppfinner man en sak som exempelvis en äppelpaj. Jag menar att man behöver gå bortom paradigmet ‘den enskilde (gudomligt inspirerade?) skaparen’. Äppelpajens uppkomst finns onekligen i oräkneliga försök, misslyckanden och “Jag måste få receptet på den här!”. Sådan kreativ interaktion hade varit omöjlig att ha om det första, antagligen inte allt för smaskiga, försöket att klumpa äpple och deg hade varit upphovsrättsskyddat. Visst känns tanken på att upphovsrättsskydda recept lite absurd? Jag tror att, i ett universum där ett sådant skydd existerat, den kreativa processen antagligen hade skett ändå, fast långsammare och i det fördolda. Jag tror även att likställandet mellan “att skapa” och “att äga” kan vara kontraproduktivt i de kreativa sfärer där det är mera vedertaget att stängsel kring och inträdesbås framför det skapade. Det mest uppenbara exemplet är ju såklart musikvärlden. Det finns en väldigt starkt etablerad tradition av att göra covers, remixa och låna delar av tidigare skapade verk. Ofta sker sådan interaktion utanför, eller åtminstone utan beaktning av, den upphovsrättsliga sfären.

Varför rör detta läraren och skolan? Det mest slående exemplet är Lärarmaterial. I regel köper läraren in material, vanligtvis läroböcker, från ett förlag. Materialet är oftast utformat så att det ska kunna appliceras direkt på en lektion. Det är dock vanligt att läraren bearbetar materialet innan användning för att anpassa till den specifika situationen. Ur ett upphovsrättsperspektiv bör detta inte existera. Det är helt enkelt inte meningen. Lyckligtvis finns det ett alternativ: OER, öppna läroresurser. Genom att applicera filosofin från Creative Commons och liknande öppna projekt så skapar man en plattform för en konstruktiv dialog kring det bästa sätter att presentera sitt material! Kan det bli bättre? Ju fler som bidrar, desto bättre blir det ju såklart. Jag ska börja genom att publicera material som jag skapar under rubriken freesources.

Kontentan är således: Var med och baka!

Leave a comment